Etikettarkiv: Jabba de Hutt

60. Earl Grey

2 svar

[singlepic id=287 w=300 h=400 float=right]Dagen efter skippade jag träning och Scott fick efter en kvalificerad dag på jobbet (kuvertera 300 inbjudningar till en workshop inför nästa års National Science Week) trans­portera mig vidare till biblioteket. Kikade efter Toby men han pysslar ju om datasystemen så han visar sig kanske inte för besökarna. Jabba de Huts vänsterarm på Cardiff bibli­otek! Tycker fortfarande att det är rätt fräckt. Mitt besök på biblioteket föranleds av att jag nu sparkat igång mitt pub­undersökningsprojekt igen. Det har legat på sparlåga ett tag men nu när min favorithobby har gått i graven behöver jag något annat att fokusera på. Dessutom har jag numera en deadline, ska jag hinna utnämna den bästa puben får jag lägga på ett kol. Det här med att knata gata upp och gata ner i jakt på undersökningsmaterial har spelat ut sin roll. Det är bara Brains, Brains och Brains i tapparna. Brun­murrigt inrökt överallt. Nu är det dags att ta till litteratur­undersökning. Ett steg som kanske skulle ha startat tidigare men bättre sent än inte alls. I Carmarthenshire Coast and Gower Circular Walk hittar jag en historia som involverar ett skelett, en knasig präst, röd ockra och en grotta i Gower. William Buckland hette prästen som var den förste som grävde ut skelettet. Detta var 1823, nio år innan Buckland blev ordförande i BSA (eller BAAS som det kallades då). Buckland var en färgstark personlighet av den typ som Bill Bryson beskriver flera exempel av i sin tjocka korta historia. Buckland hade t ex en hyena vid namn Billy som husdjur för att få tillfälle att studera vilket tandavtryck hyenor gör på olika ben. Detta visar på en berömvärd dedikation till Vetenskapen, tycker jag (skrämmande tyckte en del av hans gäster).

Tyvärr var Buckland lite begränsad när han skulle åldersbestämma skelettet i Gower. Eftersom jorden skapats år 4004 f Kr kunde ju skelettet inte vara särskilt gammalt. Buckland bestämde att det var en prostituerad, eller möj­ligen häxa, från romartiden. Yrkesrollen fick han från den röda färgen. Idag har skelettet bytt både kön och ålder. Dagens forskare menar att mannen begravdes i grottan under stora ärebetygelser tillsammans med röd ockra och ben från både ullig noshörning och mammut för 26 000 år sedan, det vill säja långt före senaste istiden. Men gamla namn sitter i och skelettet kallas fortfarande den röda damen.

[singlepic id=72 w=300 h=300 float=right]Jag är fantastiskt svag för historier som denna och mitt enda problem är att den inte har ett skvatt att göra med varken pubar eller ölsorter. Men den roade i alla fall Cath, Mandy och Katie några dagar senare. Vi hade varit ute och seglat (lite väl mycket vind denna gång) och Mandy bjöd på middag. Medan de andra lagade bangers and mash balanserade jag på en barstol med en kopp Earl Grey. I tekoppen fanns ytterligare en historia. Teet har fått sitt namn efter den andra earlen Grey som var brittisk premiärminister på 1830-talet. Enligt legenden var teet en present från en tack­sam kinesisk mandarin vars son blivit räddad från en säker död av den hjältemodiga engelsmannen. Teet blev så populärt bland besökare att när partiet var slut bad PM sin televerantör Twinings att ta fram något liknande. Enda problemet med historien är att Earl Grey aldrig satte sin fot i Kina och att Earl Grey görs på indiskt eller ceylonesiskt svart te. Men det dricks utan mjölk precis som kinesiskt grönt te så något avlägset släktskap kanske kan skönjas. Detta skiljer Earl Grey från de pyramidformade tepåsarna PG-tips som alltid serveras med mjölk. Generellt signalerar Earl Grey överklass och PG-tips arbetarklass. Den arbetar­klassare som dricker Earl Grey kan förvänta sig gliringar. Jag vet för jag har provat Earl Grey i närheten av Gaz. Fördelen med medelklassen är att man tryggt kan dricka både och allt efter humör. På temat humör, The Importance of Beeing Ernest med suveränerna Colin Firth, Rupert Everett och Judi Dench är en riktig humörhöjare.

[wp_geo_map]

28. Banting & Jabba de Hutt

Lämna ett svar

[singlepic id=190 w=300 h=400 float=right]Det är uppenbart för mig att jag är fullt berättigad till en omgång ordentlig shoppingterapi efter den flytten. Möjligen delas inte denna uppfattning av alla invånarna i det nya huset. Två dagar i rad har Julies sambo lämnat rummet när jag kommit hem med överfulla kassar och radat upp mina fynd för Julies inspektion. Hoppas att det är ett utslag av antikapitalism från hans sida och inte något personligt, för i så fall kan relationerna bli slitsamma i huset.

Igår kom jag hem från IKEA med hela cykeln överfull. På styret dinglade påsar, på ena sidan en elefantfot i tillhörande kruka och den andra en packe med galgar. På pakethållaren hade jag med viss möda knutit fast IKEAs allra största kudde. I ryggsäcken fanns en liten kudde, en snygg klämspot och fyra stycken av IKEAs billigaste ramar. Alltihop genomnödvändiga saker för projekt hemtrevnad. Julie instämde i att det var viktiga inköp jag gjort, förutom den rosa potatisskalaren, för hon hade redan en potatisskalare från IKEA. Ville inte slå hål på hennes välvilja genom att överlägset påpeka att det verktyg hon plockade fram är bra mycket mer användbart för att skiva ost. Jag har provat, det är skitsvårt att skala potatis med en osthyvel. IKEA har en del kvar att göra innan finessen med den norska snickarens uppfinning spridits i världen. Britterna skär ost med kniv eller handlar den färdigskivad.

Dagens shopping var kanske inte lika livsnödvändig. Inledde med ett stort, men också vackert, mjukt och dyrt underlakan från Habitat. Gick därefter igenom utbudet av sommarskor: smala remmar, obefintlig dämpning och flip‑flops är trenden på årets sandaler. Suck, det blev inget handlat. På vägen hem passerade jag genom Debenhamns. Det råkade vara Clinique bonus time, handla två produkter och få en väska med små söta förpackningar. Behövde ett hårschampo och så blev det en flaska solskyddssprej (optimistiskt). Julie höll med om att jag spenderat mina pengar klokt och vi firade med varsin GT.

Eftersom Julie bantar enligt Atkinsmetoden är vin uteslutet. Gin däremot är tillåtet, så länge tonicen är sockerfri. Att dricka gin som en del av en bantningskur är ingenting nytt, den torra engelska ginen lär ha uppfunnits av samma man som gav namn till ordet banta, begravningsentreprenören William Banting. Innan Banting dök upp på scenen var engelsk gin samma sak som den holländska söta genevern. Banting var en korpulent man som på ett år gick ner 21 kg med en diet där kvällsgroggen skulle vara sockerfri. Förutom sin gingrogg på kvällen fick han dricka högst tre glas av antingen rödvin, sherry, madeira eller champagne till lunch och max två glas av dessa drycker till middagen. Stackare, vilken uppoffring.

[singlepic id=206 w=300 h=400 float=right]Över kvällens andra GT leder Julie in samtalet på sin sambo, Toby. Jag är givetvis nyfiken på vad husets tredje invånare, som jag mest sett ryggtavlan på, är för filur. Julie är uppenbart stolt över honom, vilket jag förstår när hon berättar valda delar av hans CV. Här talar vi brokig yrkesbana. Dockspecialist. Marionettmästare. Jonglör. Inte direkt de yrken som kommer överst på syokonsulentens lista, skulle jag tro. De två förstnämnda ärvde Toby av sin far, som var en känd marionettmästare. I många år levde Toby bohemliv, sov över hos kompisar runt om i världen och försörjde sig på olika extraknäck. Det kunde vara på tivoli, musikklubbar, barnprogram eller helt enkelt gatuunderhållning. Via det berömda bananskalet hamnade han i Hollywood. Jag hängde inte riktigt med när Julie listade alla Hollywood‑filmer han deltagit i, men Star Wars fastnade. Wow, jag har alltså nästan hälsat på Jabba de Hutts vänsterhand!

Jag var vederbörligen imponerad och kunde inte förstå hur Gaz kunde missa att nämnda Jabba de Hutt-biten. När Gaz berättade om Toby, som han uppenbart beundrar, handlade det om jonglering. Enligt Gaz är Toby den som återinförde jongleringskonsten i Storbritannien och är på detta sätt insyltad i Nofit State Circus. Jonglering och Hollywoodkarriär är en bit från vanliga Svenssonjobb. Numera är dock alla filmer datoranimerade, vilket lett till att Toby efter trettio år som fri fågel har bytt karriär (igen) och för första gången i sitt liv är anställd. På Cardiff bibliotek.

Nästa dag är samtalsämnet över den obligatoriska GT:n istället trädgård.
– Vilka sorters träd finns där idag? frågar Julie sin syster.
– En hästkastanj, en idegran och en massa andra som vi inte identifierat ännu.
– Då är det nog för torrt för ormbunkar, försök med hosta istället, de trivs i skugga och kräver inte lika mycket vatten. Julies syster är på besök för att få idéer till sin trädgård och jag upptäcker för första gången en fördel med det svenska klimatet. Färre sniglar. Julie försöker rädda sina Hosta genom att plantera dem i krukor som i sin tur står i vattenbarriärer.

Annars är jag mestadels avundsjuk på det brittiska klimatet och det stora trädgårdsintresset. Det finns trädgårdsprogram veckans alla kvällar på teve. Kan man en del växtnamn på latin är det lätt att hänga med. Häromdagen lärde jag mig att nyckelpigor gillar popcorn. Åtminstone kan de överleva ett par dagar i ett rör med popcorn. Om man inte gillar bladlöss bland sina odlingar kan man beställa ett rör med nyckelpigor. Jag har även noterat att de i grannträdgårdarna allestädes närvarande trädgårdstomtarna lyser med sin totala frånvaro i teveprogrammen.

[singlepic id=189 w=300 h=300 float=right]Julies systers projekt platsar i något teveprogram, t ex Grand Designs. Hon och hennes partner håller på och bygger om ett gammalt kapell. Det kommer antingen att hamna i inredningsmagasinen som inspiration till andra eller leda till skilsmässa och mycket tandagnissel. Kapell är nämligen inte den benämning jag skulle sätta på högen med stenar på bilderna, jag skulle kalla dem ruin. Två år har de hållit på hittills och de har ännu inget tak, så jag undrar för mig själv om det verkligen är prioriterat att välja växter till den nedre terrassen i trädgården i denna fas. Men just det illustrerar kanske varför tak fortfarande saknas. Huset ska målas lila och trädgården gå i samma toner. Jag är skeptisk till lila färg på huset, men Julie och hennes systrar är nu en gång väldigt förtjusta i lila. Och Julies hem är väldigt häftigt med alla sina starka färger, så kanske är det bara jag som är alltför konventionell?