Min bok i Lund

Jag har varit stolt som en tupp sedan jag upptäckte att min bok är spridd över hela landet i LIBRIS. Helst skulle jag vilja åka och hälsa på allihop – det blir kanske av någon dag. Tills vidare har jag bett vänner runt om i landet hälsa på mina böcker, ta en bild och skicka till mig. Först ut är Lund.

[singlepic id=470 w=400 h=400 float=right]En god vän som bor (i ett helt underbart gammalt hus) nära Lunds universitetsbibliotek har varit där. Så här ser det ut när ett pliktexemplar beställts upp ur magasinet. Inte så jätteupphetsande kanske så jag hade tänkt komplettera med några vackra Lundbilder. Jag har varit en hel del i Lund, dels när jag bodde i Malmö och dels när jag jobbade på AstraZeneca. Lund är en mysig studentstad med Domkyrka, en av Sveriges mest välsorterade trädgårdsbutiker och massa mysiga fik. Jag var helt övertygad om att jag åtminstone hade bilder av universitetsbyggnader och mysiga gränder. Tji! Hade en del, bland annat från en stadsvandring, men nackdelen med att ha utvecklats som fotograf är att gamla bilder inte duger att visa upp (den har vi hört förr på den här sidan).

Boken jämförs med Peter Mayles ”Ett år i Provence”

Jag har fått en supertrevlig recension av Holger Wästlund (arkitekt, trollkarl och författare). Jag har fått tillåtelse att återge recensionen i sin helhet.

”Jag har rest en del under de senaste dagarna och då passat på att läsa Kristina Svenssons bok ”Jakten på den perfekta puben”. Som en bok som man tar till i väntsalar, på tåget och när man får en stund över fungerar den utmärkt. Den består av en massa beskrivningar av olika äventyr som huvudsakligen handlar om livet i Wales med några avstickare hem till Sverige som omväxling. Man kan lägga bort boken och ta upp den och roas igen när som helst utan risk för att tappa någon viktig röd tråd.

Kristina Svensson har ett humoristiskt och lättläst sätt att skriva. Framför allt beundrar jag hennes sätt att beskriva små, ibland fullständigt oviktiga, detaljer på ett mycket underhållande sätt. Med bokens uppdelning i många små kapitel – ett för varje äventyr – är det lockande och enkelt att kasta sig in i nästa avsnitt och bara fortsätta att läsa. Några äventyrsbeskrivningar är riktiga höjdare som t.ex. ”jakten på varmvattnet”, ”kriterier för en bra pub” och flera av beskrivningarna av de problem som kan uppstå när man ska skaffa sig det allra enklaste på en ny plats t.ex. cykel, Tv-licens, kläder. Här går tankarna till motsvarande dråpliga beskrivningar i Peter Mayles klassiker ”Ett år i Provence”.

Kristina Svensson utger sig bl.a. för att vara inspiratör. Det är hon verkligen. När man lägger boken åt sidan tror jag att det är fler än jag som kan tänka sig en cykelsemester i Wales där man, som Kristina, gör besöken på pubbarna till en strukturerad process i sig. Kul idé!

Detta är Kristinas första bok. Det berättar hon om på sin egen blogg. Det är bara att gratulera till denna start. Fortsätt att skriva på detta underhållande och humoristiska sätt och fortsätt att inspirera så många som möjligt! Jag gissar att vi kommer att få se många roliga böcker från Kristina i fortsättningen.”

Holger Wästlund

 

Boktips till Stefan som ska vandra i Wales – pathfinder guide

Jag har fått ett rart mejl från Stefan som läst min bok och blivit så inspirerad att han och hans fru planerar för vandringssemester i Wales med besök på många pubar. Jag blev såklart superglad och stolt över detta!

[singlepic id=467 w=200 h=600 float=right]Vandring är något av en walesisk nationalsysselsättning och det finns otroligt många vandringsleder. Vilket är tur eftersom de saknar allemansrätt för övrigt (läs om public footpath i kapitel 66). Vill tipsa Stefan och andra vandrare om Pathfinder guides. De finns utgivna för alla populära vandringsområden i både Wales och England.

I Brecon Beacons and Glamorgan finns en vandring jag gjort mellan två helt olika slott, Caerphilly och Castell Coch. Caerphilly är ett av Europas till ytan allra största slott, en kolossal normandisk försvarsanläggning. Medan Castle Coch, det röda slottet, är en viktoriansk lekstuga byggd av världens rikaste man. Slotten är roliga att se men själva vandringen inte den mest spännande. En fördel med den är dock att det går tåg till båda slotten, ingen bil krävs.

Jag förordar istället vandringar i nationalparken Brecon Beacon, de gröna svepande kullar som finns på framsidan av min bok. Läs också i boken när jag vandrade i, respektive cyklade genom, Brecon Beacon.

Det jag gillar med pathfinders guide är att de är snygga, innehåller enkla kartor, lockande bilder, tydlig information om parkering och sträckning samt lite information om eventuella ruiner eller andra sevärdheter längs vägen. De berättar också om det finns pubar eller caféer i närheten. Jag rekommenderar dock att man kompletterar med CAMRA the good beer guide.

Exakt den version jag har av Pathfinder guide verkar ha utgått ur sortimentet men en uppdaterad version med enbart Brecon Becons Walks säljs på både bokus och adlibris. Det finns också en familjevariant samt många andra vandringar, exempelvis i det vildare Norra Wales, Snowdonia.

För att ge en känsla för boken har jag försökt ta några bilder. Den sista, Brecon Beacon Horseshoe ska vara en av de vackraste i hela Storbritannien. Någon mer än jag som känner att det är dags boka vandringssemester?

[singlepic id=465 w=500 h=900 float=]

[singlepic id=468 w=500 h=900 float=]

[singlepic id=469 w=500 h=900 float=]

Bor du i Sunne eller Karlskoga kan du låna boken på biblioteket

I början av sommaren skrev jag att jag fått en positiv recension från BTJ, de vars kataloger ligger till grund för bibliotekens inköp. Idag ser jag i Libris-katalogen att min bok finns på biblioteken i Sunne och Karlskoga!

Jag vill först säga tack så mycket till de bibliotekarier som köpt in den!

Sedan vill jag tipsa alla vänner och supportrars att ni gärna får hjälpa mig genom att gå till de bibliotek som har boken och låna den. Ni behöver alltså inte be ert favoritträd om hjälp för min räkning (ett förslag jag hittade i en amerikansk lista på hur vänner till författare kan hjälpa till med marknadsföringen).

Detta, att gå till biblioteket och låna min bok, gäller inte bara vänner i Sunne och Karlskoga utan även i Umeå, Lund, Göteborg, Uppsala och Stockholm. I dessa städer finns nämligen pliktexemplar av boken. Det vore särskilt förnämligt om någon kunde knalla till Carolina Rediviva i Uppsala, respektive Umeå universitetsbibliotek, eftersom de verkar ha skickat boken direkt i magasinet och där är ju chansen till spontanlån tämligen obefintlig.

Ju fler som lånar boken, ju större sannolikhet att min bok hamnar bland ”rekommenderar” eller ”nyss återlämnat” (där i alla fall jag brukar botanisera).

Jag ska i alla fall knalla direkt till Göteborgs stadsbibliotek, till avdelningen historia och geografi, hyllplats Ne och låna deras exemplar.

Positiv recension från BTJ

Idag fick jag min recension för Jakten på den perfekta puben från BTJ (via förlaget GML). BTJ recenserar i princip all svensk litteratur (förutom en del poesi och egenutgivna självbiografier) och deras kataloger och litteraturtips ligger till grund för inköp från bland annat bibliotek.

Jag skulle gärna publicera recensionen i sin helhet – för den är så bra – men det får jag inte. Vad jag får göra är citera ur den om jag anger att lektören heter Christer Olsson samt att hela recensionen finns i BTJ-häfte nummer 11113186.

med humor och entusiasm och är bitvis riktigt rolig

Eftersom jag inte får publicera hela recensionen kan jag hoppa över att Christer Olsson ibland upplever texten som ”väl mångordig” och tycker att ”aktiviteterna staplas på varande inte olikt en blogg” och istället koncentrera mig på de positiva bitarna, vilka överväger. Exempelvis min favorit, att jag ”berättar om vardagshändelser med humor och entusiasm och är bitvis riktigt rolig.”

Bitvis riktigt rolig – det är väl strålande betyg? Jag kan hålla med om att jag emellanåt är väl mångordig och strukturen kan alltid utvecklas, det är något att fila på till nästa bok. Men visst vill man läsa en bok som är underhållande?

passar utmärkt för hemmaresenären

Christer skriver också att läsaren ”får en hel del information om landet och dess historia ofta i form av anekdoter” och att jag ”är en författare som befinner sig i utveckling och det ska bli intressant att följa hennes fortsatta författarskap.”

Jag gillar också att han skriver att boken ”riktar sig till de som vill veta hur det är att bo och arbeta i Wales och till ölentusiasten. Passar utmärkt för hemmaresenären.” Det är roligt att boken uppfattas som jag har avsett. Tänk om lektören skrivit att boken är tragisk och jag en usel skribent eller något i den stilen? Det går alltid att förbättra detaljer i en bok men huvudsaken är att den i det stora hela blivit bra!