Ny reklambild av mig

[singlepic id=485 w=300 h=300 float=right]En av de många saker jag hade problem med när jag skulle göra bokomslaget till boken var att välja bild av mig själv. Självklart skulle jag ha ett författarporträtt, men vad? Någon studiobild av mig själv hade jag inte och bråttom var det också.

Jag glodde igenom varenda bild som var taggad Kristina i bildbanken. Till slut valde jag en bild jag tagit av mig själv i fjällen genom att sträcka ut armen med en liten kompaktkamera. Jag tyckte att den passade till den image jag odlar i boken som friluftsnisse med glimten i ögat.

Nu har jag fiffigt nog lärt känna ett par fotografer och före jul testade vi att göra om mitt vardagsrum till fotostudio. På en av bilderna håller jag i min bok. Vet inte riktigt vad jag ska ha den till men borde funka som reklambild?

[singlepic id=484 w=500 h=900 float=right]

Desirée gillar följa med mig till puben i Wales

I höstas bytte jag och Desirée Fredlund böcker på bokmässan. Hon poserar föresten på bild här med Jakten på den perfekta puben iklädd T-shirt med reklam för sin egen hjältinna My. Nu har Desirée läst min bok och det är roligt för mig att läsa hennes recension. [Länk bortplockad då sidan ej är offentlig längre/K]

Det är alltid nervöst vänta på en recension, kommer personen gilla boken? Tycke och smak är ju som bekant olika och en bok som någon höjer till skyarna kan nästa läsare lika gärna tokhata. Därför är det skönt när recensionen är positiv! Det är också en bekräftelse varje gång någon tycker att boken är rolig. Det var ju mitt mål. Sedan tycker jag också att det är intressant att se vad olika personer lyfter fram ur boken. Desirée skriver bland annat så här.

Mycket underhållande berättar hon om saker som inte riktigt är som hemma i Högan Nord. Som att leta efter varmvattenberedare. Som att upptäcka att rosmarin kan vara en häck. Att på IKEA serveras köttbullar, sås, lingonsylt och pommes frites??

Desirée spår också att ölälskaren älskar min bok, gillade att lära sig mer om Wales historia och tackar för att jag tog med henne till Wales på en lärorik och underhållande tur.

Tack själv Desirée, jag ser fram emot att sätta tänderna i My!

Ge bort en bok i julklapp

Det har kommit till min kännedom att något som kallas jul då man förväntas ge bort paket närmar sig med stormsteg. Jag älskar att ge bort finurliga paket, men jag gillar inte tidspress. Just idag känner jag mer för att slagga i soffan framför vinterstudion med en kopp kaffe än att armbåga mig fram i Nordstan i jakt på okända fynd. Är du som jag så kanske jag lösa något av din julklappsångest.

Jag har nämligen ett antal exemplar av en populär bok hemma. Jag kan signera, slå in ett vackert paket och posta vart du vill i Sverige under helgen. Endast 213 kronor per bok. Gäller till och med söndag kväll (därefter kommer jag och mitt boklager befinna oss på olika orter men boken finns hos Bokus och Adlibris).

Jakten på den perfekta puben passar särskilt bra som julklapp till morbrorn som gillar öl, svärfadern som redan har allt eller anglofilen.

Intresserad? Skicka namn och adress på den som ska ha julklappen till kristina [at] jaktenpadenperfektapuben.se så skickar jag information om hur du betalar.

Wales såå nära i rena bragdmatchen i rugby-VM

[singlepic id=483 w=620 h=450 float=]Puh, semifinalen mellan Wales och Frankrike har precis avslutats och det var svettigt! Och ganska deppigt, det var så nära så nära. Wales var på förhand the underdog men inledde matchen som om de inte visste vad det ordet betyder. Rätt snart stapplade dock en Walesare av plan. Senare visades närbilder i fransk teve hur han satt på avbytarbänken och grät i sitt enorma hårburr. Rugby är religion i Wales.

Strax därefter tog Wales ledningen med 3-0 genom ett magnifikt skott av snygge James Hook. Tyvärr en av de få gånger han sparkade rakt i matchen. Strax därefter kom den stora kallduschen. Wales lagkapten blev utvisad efter att ha lyft upp en fransos och släppt ner honom med huvudet före. På twitter ylades det om att domaren med fransk far var partisk.

Inte vet jag men med tanke på hur rugby ser ut rent generellt för ett otränat öga så tyckte då inte jag att det var något att plocka fram det röda kortet för när det var semifinal i VM. Av ljudvolymen att döma på de franska kommentatorerna så hade de en avvikande åsikt. Eller åtminstone en starkt uttryckt åsikt. Det var inte en chans för mig att hänga med och jag borde kanske sökt upp den där engelska puben istället.

Wales fortsatte trycka på trots en man mindre på plan men de kunde inte hindra Frankrike från att ta ledningen. Efter pausvilan var det mycket Frankrike, som ryckte till 9-3. Men Walesarna fick nytt mod efter att en röding sprungit hela vägen över målsnöret med bollen. Ett sådant mål (av outgrundlig anledning kallad ”försök”) ger nämligen 5 poäng och med 8-9 var segern inom räckhåll. Wales tryckte på och gav inte upp. Med tanke på att fransmännen hade en extra gubbe på plan var det förvånande lite de fick uträttat. De borde ha krossat Wales. Men de gjorde de inte.

Med två minuter kvar att spela fick Wales chansen med en straffspark. De franska kommentatorerna på teve ylade om ”catastrophe” i versaler men räddades av en ribbträff. En ynka centimeter högre och Wales hade varit i final.

Imorgon spelar Wales semifinal i rugby-VM

Rugby är nationalsport i Wales och jag kan bara gissa vilken rugbyfeber som nu råder när laget nått semifinal i VM. Imorgon lördag 15 oktober klockan 10 spelas semifinal mot Frankrike. Inte en Walesare kommer vara nykter.

I år spelas rugby-VM på Nya Zeeland och hemmanationens stolthet All Blacks har också nått semifinal. De spelar semi mot Australien dagen efter Wales-Frankrike-matchen. Jag hoppas på drömfinal mellan Nya Zeeland och Wales men då måste Wales överträffa sig själva.

[singlepic id=67 w=400 h=300 float=right]Jag bodde i Cardiff 1999 när rugby-VM spelades där och det var en upplevelse. Den nya Millenniumstadium var precis nyöppnad och fullsmockad. I slottsparken hade de byggt upp en stad med öltält, de var fullsmockade. Cardiff är en av de pubtätaste städerna i världen, varenda pub var fullsmockad. På ett tak vid stationen satt en eldsprutande röd drake (Wales symbol), varenda telefonkiosk (det fanns fortfarande sådana då) hade reklamaffischer och souvenirförsäljare fanns överallt. Trots trängseln och graden av onykterhet minns jag inget stök. Det är kanske med rugby som med bandy i Sverige, en städad publik utan fotbollens huliganer.

Jag var på två matcher i rugby-VM 1999, fattade inte ett jota av spelet men gillade atmosfären. 75 000 personer på en arena och live sport på hög nivå är kul! Just nu är jag i Frankrike för att skriva klart min nästa bok Strövtåg runt Antibes och funderar starkt på att bänka mig på en brittisk pub i hamnen imorgon och titta på matchen.