Wales nationaldag St David’s Day

Idag är det Wales nationaldag. Den kallas St David’s Day ungefär som Irland har St Patrick’s Day även om den sistnämnda är en aning mer känd.

Eftersom 1 mars i år infaller på en fredag skulle jag tro att det är rejält tryck på pubarna i Cardiff ikväll. Jag hade gärna skrivit långt och mycket om St David men jag ska upp tidigt imorgon så jag hinner inte. Som tur var har jag redan skrivit om honom en gång så jag repeterar ur kapitel 24.

Wales skyddshelgon, St David har gett namnet till ett konsertcenter, en stad i västra Wales och 50 kyrkor. St Davids historia skrevs ner på 1100-talet, ett par hundra år efter hans död och är väl därmed tämligen utbroderad. Han lär ha varit av kungligt blod, om det sedan var så att han var släkt med kung Arthur på sin mammas eller pappas sida, om hans mamma var en våldtagen nunna eller om han helt enkelt bara var son till en sydwalesisk prins och en lokal hövdingadotter är höjt i dunkel. David valde i alla fall den kyrkliga banan, munk, biskop, bygga kloster och kristna hedningar. Möjligen dog han faktiskt på sin påstådda dödsdag den 1 mars 589. I alla fall firas nationaldagen den 1 mars till åminnelse av hans död. Fast det visste inte jag första mars. Jag var i St David shoppingcenter och blev ganska överraskad när kvinnor klädda i gammaldags kläder, röda kjolar och svarta hattar, delade ut påskliljor. Att man delade ut påskliljor kan bero på språkförbistring. Purjolök heter cenhinen på walesiska och påskliljor cenhinen pedr. Purjolök var de walesiska regementens särskilda emblem sedan St David rekommenderade sitt folk att bära purjo i hatten för att skilja vän från fiende under ett slag mot Saxarna. Det skulle också kunna ligga pr-mässiga skäl bakom att nationalblomman byttes ut från purjolök till påskliljor. Purjolökar hade kanske inte varit lika stor försäljningsframgång, eller ens tillgängliga, i mars. St Davids är också namnet på en svart flagga med gult kors. Den syns ibland som ett alternativ till den grönvita drakflaggan.

Trevliga brev

Jag gillar trevliga mejl, som det här från Kristofer:

Jag måste erkänna att jag aldrig varit särskilt intresserad av att gå på pub i Wales, men upplägget på websidan, tillsammans med artikel-serien om hur du gått till väga för att ge ut boken gör det hela nästan oemotståndligt.

Det är precis sådant som piggar upp att höra och det gav mig en puff att ge sidan en liten ansiktslyftning.

En annan trevlig mejlkonversation nyligen hade jag med Helena som planerar en cykelsemester i Wales till sommaren. Om jag hinner ska jag utveckla mitt svar om cyklar på tåg till ett eget blogginlägg, en fortsättning på inlägget om boken med cykelleder. Men med tanke på det uppdateringsmaraton jag sysslade med i helgen får nog den här sajten ställa sig i kö ett tag.

På spåret har nått Cardiff

På Spåret har gästat Cardiff och jag vill nästan inte erkänna hur lång tid det tog innan poletten trillade ner. 

Några av ledtrådarna i På spåret:

  • Ett ifrågasatt kort (card-if).
  • En stad med en egen norsk dal (norskättade författaren Roald Dahl, han med Kalle och chokladfabriken),
  • Att huvudstaden egentligen inte är någon huvudstad är inget att gruva sig för (kolfälten norr om staden).
  • Blå fåglar (Cardiff fotbollslag blue birds, de är inte med i boken då rugby är nationalsporten).
  • Delila (Tom Jones kommer från Pontypridd).
  • Känd tjur och storörad prins (Tom Jones respektive Charles).

I klippet nedan står en tjej och talar walesiska (eller kymriska) framför slottet i Cardiff. Flaggorna med den röda draken är den walesiska flaggan. 

Cardiff i På spåret

I en av följdfrågorna var svaret Welsh Rarebit, en delikatess jag inte provat. Däremot har jag ätit andra specialiteter som bara lawr. Klicka på länkarna i texten för att komma till de kapitel där jag vävt in dessa fakta i boken.

Edit: Plockat bort länk till På spåret som inte går att se längre.

Ansiktslyftning pågår

jaktenpa

Tjoff så hade jag bytt tema på sajten. Det har kliat länge i fingrarna på mig att modernisera både den här sajten och min blogg. Sett till antalet besökare borde jag prioriterat bloggen men det var lättare och snabbare att uppdatera här (trodde jag).

Idag var en trött-dagen-efter-lång-resa-hänga-i-soffan-framför-Vinterstudion-dag och då kan man ju pilla lite grann med någon webb samtidigt. Ett musklick så hade jag bytt ut ett barntema av twenty ten till twenty twelve det vill säga från det förr-förra standardtemat till den senaste.

Det var såklart den lätta biten. Jag tyckte på förhand att skillnaden inte såg så stor ut, lite luftigare och modernare stil bara. Och så är det nya temat responsivt vilket är årets modeord. Det betyder att sidan ändrar utseende beroende på om du läser på en dator eller mobil (förut hade jag en mobilversion via WP Touch, den har jag nu tagit bort).

Vid närmare påseende framträder en del skillnader. En är att jag har en bakgrundsbild. Jag ville använda en favoritbild från Brecon Beacon men den är för liten så jag har klippt, klistrat och skarvat ihop fem stycken bilder till en större.

brecon beacon

Alla webbprojekt involverar mer arbete än förutsett #gammaltdjungelordspråk

En stor skillnad mellan gamla temat och det nya är att det nya som standard slänger upp den bild man valt ut som utvald bild (thumbnail) i jätteformat över inlägget. Det blev inte ett dugg snyggt. Ordet thumbnail tycker jag indikerar en liten bild och att då kräma upp bilderna i större storlek blev de bara pixliga av.

Det verkar finnas två sätt bli av med dem. Det ena att ta bort alla ”utvald bild” från alla inlägg. Nu har jag inte angett utvald bild på alla 107 inlägg men ändå. Dessutom är det bra att ha dem för det ökar sannolikheten att rätt bild kommer med ifall inlägget delas i sociala medier.

Den andra lösningen är att byta ut "<?php the_post_thumbnail(); ?>" till ”<?php // the_post_thumbnail(); ?>" (fast utan fnuttar) i content.php. Men som jag lärt mig den hårda vägen så försvinner alla sådana ändringar när temat/wordpress uppdateras. Därav att man måste skapa ett barntema. Vilket jag alltså gjorde en gång i tiden till den här sajten. Men minns ju inte alls hur man gör. Dessutom kan jag inte komma åt filerna längre efter en migrering. Det ska gå, det är bara en kunskapslucka från min sida.

På tal om delning i sociala medier så har jag hunnit testa tre olika plug-in för detta ändamål medan systrarna Helgsson åkte EM-final i konståkning. Den flytande variant som finns på den här bilden finns inte längre kvar.

jpdpp-ny-webb

Menyn omstuvad med nya rubriker för lättare navigering

Nu spårade jag in på en massa tekniksnack. Det jag skulle peka ut var istället rubrikerna. Den som tittar noga ser att jag har uppdaterat en hel del där för att passa det nya temat och mitt ordningssinne. Den gamla layouten hade ett svart fält nederst på sidan med fyra spalter för widgets. Dessa hade jag proppat fulla som en godisbutik med allt från senaste kommentarer, länkar, RSS-feeds , etiketter och alla kapitel i boken. Jag minns inte ens själv allt som var där.

Den nya layouten bygger på att besökaren väljer i en rullgardinsmeny överst. Inte mig emot, lite mer logiskt att ha all navigering samlad på en plats istället för lite under, lite över och lite på sidan om själva texterna.

Ett annat skäl till att jag uppdaterat menyn är att det tilltalar mitt sinne för ordning och reda att rubrikerna liknar varandra på alla boksajter som jag gör. På både Strövtåg runt Antibes och Förverkliga din bokdröm finns det en URL som heter sajtadressen/om-boken. Därför har jag nu en om-boken-sida även här (den skrev jag faktiskt i julas).

Jag tycker också att det känns logiskt med en rubrik som heter Wales och är en introduktion till landet. Rubriken är på plats men själva introduktionen återstår att skriva.

En webbsajt blir aldrig klar

Ju mer jag pillar ju mer hittar jag att ändra och rätta till. Mina bildspel har kraschat, lite här och var refererar jag till ”länkar nederst på sidan” eller ”menyn till höger” – sådant som inte finns kvar. Men även om jag satt hela natten så skulle det fortfarande finnas kvar att göra. Men med tanke på att jag gått med i en utmaning att skriva 100 blogginlägg på 100 dagar så kanske jag ska koncentrera min webbtid på det och låta den här webbsajten vila.

God jul!

Önskar alla läsare en riktigt god jul genom att svara på tre frågor om julen.

Vit jul i Wales?

Ja ibland, men det hör inte till vanligheterna vid kusten. Jag har sett lite grann snö på gatorna i Cardiff vid något eller några tillfällen men det ska mycket till om snön ska pricka in just julen.

Det är större chans för en vit jul i Snowdonia och andra bergsområden. Den här bilden har jag lånat från CADWs Facebooksida. Ruinen är Carreg Cennen som ligger i Brecon Beacons nationalpark.

[singlepic id=513 w=625 h=400 float=none]

Walesisk julsed jag gillar?

[singlepic id=514 w=220 h=600 float=right]Christmas crackers är inte direkt en walesisk julsed utan snarare brittisk. Men när jag bodde i Wales så packade jag med mig Christmas crackers till Sverige och pyntade julbordet med på juldagen.

Christmas crackers finns i alla prisnivåer och utseenden, poffar när man drar isär dem och innehåller en pappershatt samt en liten present. Jag föredrar de som säljs öppna i ena änden så man kan pilla in egna små presenter i dem istället för fåniga småprylar.

Hur firar jag julen i år?

[singlepic id=511 w=625 h=440 float=none]

I år är det fransk jul i Antibes för min del. Ostron, champagne och inte en snöflinga så långt ögat når.

Jag är i Frankrike för att arbeta med min kommande bok Strövtåg runt Antibes.

Nadolig Llawen & Joyeux Nöel

[singlepic id=512 w=625 h=700 float=none]