Idag är det Wales nationaldag. Den kallas St David’s Day ungefär som Irland har St Patrick’s Day även om den sistnämnda är en aning mer känd.

Eftersom 1 mars i år infaller på en fredag skulle jag tro att det är rejält tryck på pubarna i Cardiff ikväll. Jag hade gärna skrivit långt och mycket om St David men jag ska upp tidigt imorgon så jag hinner inte. Som tur var har jag redan skrivit om honom en gång så jag repeterar ur kapitel 24.

Wales skyddshelgon, St David har gett namnet till ett konsertcenter, en stad i västra Wales och 50 kyrkor. St Davids historia skrevs ner på 1100-talet, ett par hundra år efter hans död och är väl därmed tämligen utbroderad. Han lär ha varit av kungligt blod, om det sedan var så att han var släkt med kung Arthur på sin mammas eller pappas sida, om hans mamma var en våldtagen nunna eller om han helt enkelt bara var son till en sydwalesisk prins och en lokal hövdingadotter är höjt i dunkel. David valde i alla fall den kyrkliga banan, munk, biskop, bygga kloster och kristna hedningar. Möjligen dog han faktiskt på sin påstådda dödsdag den 1 mars 589. I alla fall firas nationaldagen den 1 mars till åminnelse av hans död. Fast det visste inte jag första mars. Jag var i St David shoppingcenter och blev ganska överraskad när kvinnor klädda i gammaldags kläder, röda kjolar och svarta hattar, delade ut påskliljor. Att man delade ut påskliljor kan bero på språkförbistring. Purjolök heter cenhinen på walesiska och påskliljor cenhinen pedr. Purjolök var de walesiska regementens särskilda emblem sedan St David rekommenderade sitt folk att bära purjo i hatten för att skilja vän från fiende under ett slag mot Saxarna. Det skulle också kunna ligga pr-mässiga skäl bakom att nationalblomman byttes ut från purjolök till påskliljor. Purjolökar hade kanske inte varit lika stor försäljningsframgång, eller ens tillgängliga, i mars. St Davids är också namnet på en svart flagga med gult kors. Den syns ibland som ett alternativ till den grönvita drakflaggan.

På Spåret har gästat Cardiff och jag vill nästan inte erkänna hur lång tid det tog innan poletten trillade ner. 

Några av ledtrådarna i På spåret:

• Ett ifrågasatt kort (card-if).
• En stad med en egen norsk dal (norskättade författaren Roald Dahl, han med Kalle och chokladfabriken),
• Att huvudstaden egentligen inte är någon huvudstad är inget att gruva sig för (kolfälten norr om staden).
• Blå fåglar (Cardiff fotbollslag blue birds, de är inte med i boken då rugby är nationalsporten).
• Delila (Tom Jones kommer från Pontypridd).
• Känd tjur och storörad prins (Tom Jones respektive Charles).

I klippet nedan står en tjej och talar walesiska (eller kymriska) framför slottet i Cardiff. Flaggorna med den röda draken är den walesiska flaggan. 

I en av följdfrågorna var svaret Welsh Rarebit, en delikatess jag inte provat. Däremot har jag ätit andra specialiteter som bara lawr. Klicka på länkarna i texten för att komma till de kapitel där jag vävt in dessa fakta i boken.

Edit: Plockat bort länk till På spåret som inte går att se längre.

Önskar alla läsare en riktigt god jul genom att svara på tre frågor om julen.

Vit jul i Wales?

Ja ibland, men det hör inte till vanligheterna vid kusten. Jag har sett lite grann snö på gatorna i Cardiff vid något eller några tillfällen men det ska mycket till om snön ska pricka in just julen.

Det är större chans för en vit jul i Snowdonia och andra bergsområden. Den här bilden har jag lånat från CADWs Facebooksida. Ruinen är Carreg Cennen som ligger i Brecon Beacons nationalpark.

[singlepic id=513 w=625 h=400 float=none]

Walesisk julsed jag gillar?

[singlepic id=514 w=220 h=600 float=right]Christmas crackers är inte direkt en walesisk julsed utan snarare brittisk. Men när jag bodde i Wales så packade jag med mig Christmas crackers till Sverige och pyntade julbordet med på juldagen.

Christmas crackers finns i alla prisnivåer och utseenden, poffar när man drar isär dem och innehåller en pappershatt samt en liten present. Jag föredrar de som säljs öppna i ena änden så man kan pilla in egna små presenter i dem istället för fåniga småprylar.

Hur firar jag julen i år?

[singlepic id=511 w=625 h=440 float=none]

I år är det fransk jul i Antibes för min del. Ostron, champagne och inte en snöflinga så långt ögat når.

Jag är i Frankrike för att arbeta med min kommande bok Strövtåg runt Antibes.

Nadolig Llawen & Joyeux Nöel

[singlepic id=512 w=625 h=700 float=none]

[singlepic id=508 w=600 h=540 float=]I Stockholm finns ett par brittiska slaktare, Taylors & Jones, som tillverkar äkta brittisk korv. Med ojämna mellanrum testar jag mig igenom deras utbud och häromdagen kom turen till Welsh Drake. Den walesiska draken är självklart fylld med purjolök.

För närvarande minns jag inte i riktigt hur det kom sig att purjolöken blev nationalsymbol för Wales (men det är högst sannolikt att det går att läsa sig till i Jakten på den perfekta puben – det är typexempel på sådan information jag gillar att belamra mina texter med). Hur som helst. Purjolök hör hemma i en korv som kallas för walesisk. Huruvida sambal olek och chilipulver gör det är jag lite mer tveksam till. Korven doftade fantastiskt gott under stekning men jag blev väldigt besviken när jag började tugga den. På tok för mkt chili och paprika för min smak.

Jag är ingen flitig tvtittare men Time Team (Tidsresenärerna) är ett program jag gärna tittar på om jag inte har något annat för mig tidig söndagskväll. Det är en riktig långkörare som sedan 1994 grävt upp halva de brittiska öarna. Konceptet är enkelt, på tre dagar ska teamet lösa en arkeologisk gåta. Tre dagar är såklart ingenting för en arkeologisk undersökning men de har å andra sidan tillgång till ett stort team.

Jag tror att en anledning till seriens succé är programledaren Tony Robinsons förmåga att alltid låta entusiastisk och ställa okunniga frågor (han lär ju vid det här laget veta mer om arkeologi än en genomsnittsdoktorand i ämnet). En annan anledning är de utpräglade karaktärer som dyker upp. Det är inte alltid samma personer som gräver men det är alltid trevlig stämning och lite kamratligt småretande mellan geofys-gänget och de som gräver.

Sedan hjälper det såklart till att de brittiska öarna varit tättbefolkat såpass länge. De hittar inte alltid fantastiska fynd men ibland känns det som det inte går sätta spade i jorden utan att att någon romersk sten dyker upp.

[singlepic id=313 w=250 h=240 float=right]Teamet har såklart varit i Wales flera gånger. Exempelvis i avsnitt 9 av säsong 19 som går att se fram till 11 november på Kanal 9 play. I det avsnittet är de i Caerleon utanför Newport. Där finns en av de bäst bevarade romerska byggnaderna i hela Storbritannien. Jag har såklart varit där och sett när romerska legionärer visade upp sig. Samma legionärer var med i tvprogrammet. De har nämligen inslag av undersökande arkeologi ibland. ”Du kanske inte har så bra kondis som du trodde” sa Centurion lite syrligt till killen som fick prova att klä sig i romersk rustning och testa närstrid á la rom.

Den bild som växte fram under programmet, inte bara av Time Teams mindre utgrävning utan också av den större som studenter och frivilliga ledda av arkeologer från Cardiff University genomförde, är att Caerleo inte bara var ett stort och viktigt fort (ett av tre permanenta romerska i hela Storbritannien) utan också en viktig handelsstation.

[wp_geo_map]