[singlepic id=326 w=250 h=350 float=right]Det stora företaget betalar för en flyttbil, jag behöver alltså inte bära hem allting i en resväska på flyget. Synd att jag inte visste det innan Linda fick agera packåsna med alla vinter-kläderna, men skönt då antalet prylar har ökat lavinartat på slutet, inte minst efter att jag bar hem ett halvt ton papper från TQ. Men att skicka en hel lastbil är kanske att överdriva en aning. På slaget nio dök lastbilen upp med två flyttgubbar. De tog en snabb och rutinerad titt på innehållet i mitt rosa rum och så tog den ena flyttgubben lastbilen och drog iväg. Det tog den andre mannen en timme att bunta ihop allting i sex små lådor. Allt och allt. Bestämde mig igår kväll för att tvätta upp mina cykelkläder, de skulle lukta rätt illa om de fick ligga nedpackade otvättade i ett par veckor. Jättebra idé i teorin. Bara två problem: att hålla sig vaken till halv två när tvätten var klar och att tvätt torkar riktigt dåligt i ett fuktigt hus. Så cykelkläderna och allt annat jag knölade in i samma maskin, hänger fortfarande på tork när lådorna är färdigpackade och packmannen försvunnit iväg en stund i väntan på lastbilens återkomst.
Kategoriarkiv: Jakten på den perfekta puben
68. Brecon Country Ale
[singlepic id=277 w=300 h=300 float=right]Lynne och Rogers stuga är en del av en nybyggd radhuslänga. Framsidorna är i traditionell stil som smälter väl in utefter kanalen men alla ägare har fått utforma och inreda sitt eget hem. Lynne och Roger har valt ljusa färger och mycket trä i sitt. Atmosfären är vilsam och vi sitter ute under ett parasoll och dricker te och äter ekologiska nötter och torkad frukt.
”Vad synd att vi inte var hemma när du kom, jag hade gärna fotograferat dig med din cykel.”
”Tro mig, jag är mycket mer till min fördel nu utan min gröna anorak”.
”Du måste vara trött efter din cykeltur, ska du inte ta en tupplur?”
”Det är ingen fara.”
”Jo men jag tycker du ska vila en stund, jag väcker dig om en halvtimme.”
Jag måste se ut som ett vrak tänker jag men ger upp och går lydigt upp till gästrummet. Somnar i samma ögonblick som jag lägger huvudet på kudden. Väcks ett par timmar senare av Lynne (som bestämde sig för att jag behövde rejäl sömn efter min cykling). Vi promenerar in till the George där jag väljer en rejäl köttbit medan vegetarianerna väljer pajer. Pajerna ser ärligt talat roligare ut, även om köttbiten är både vällagad och god är den föga originell. Provar en halva vardera av Sunspot och the Brecon Country Ale, båda från Breconshire Brewery, som kan få behålla dem.
67. Merthyr Tydfil
[singlepic id=274 w=250 h=350 float=right]Det är bara två dagar kvar innan mina pinaler, inklusive cykel blir upphämtade för vidare transport till Sverige. Ska jag cykla Taff trail så ska det göras nu, efterhängsen förkylning eller ej. Trodde att det var helt kört, men nu har det dykt upp ett alternativ. Det är inte cykelbussen som börjat gå på vardagar, utan det är Lynne som erbjudit mig övernattning. Lynne undervisar på University of Glamorgan och vi har hållit sporadisk kontakt sedan jag examinerades. När jag återkom till Cardiff i vintras skickade jag omedelbart ett mejl till henne. Sedan dess har vi pratat om att träffas men det var först i förra veckan som det blev av. Lynne tog båten över från Penarth och jag cykeln ner från Splott och så träffades vi på Coffee Mania i Cardiff Bay. När jag berättade om min besvikelse att det aldrig blev något cyklande utefter Taff trail bjöd hon raskt in mig att hälsa på i deras fritidshus i Brecon. Kanon! Dit är det nio mil och det är inte en ogörlig cykeltur, medan t o r är lite väl långt på en dag (även om det finns vissa dårar som tror att det går att cykla trettio mil runt Vättern på en dag, men de tillhör ett särskilt släkte).
66. Bacchus
[singlepic id=333 w=300 h=300 float=right]Bag O’Nails visar sig vid ett senare tillfälle vara en besvikelse. Vad är vitsen med gasljus om man sedan tänder vad jag kallar städbelysning? Ett ilsket ljus som sticker i ögonen. Ljuset hindrar mig inte från att nästan snubbla på det runda fönstret i golvet. Det fyller ingen funktion idag, annat än som snubbeltråd, men förr kunde man titta ner i källaren den vägen. Bag O’Nails satsar på att vara en traditionell pub och har en stor behållare med konserverade ägg på disken. Helen berättar att det korrekta sättet att hantera äggen är att köpa ett, lägga det i en påse Salt & Vinegar chips, skaka runt och sedan äta. Huga!
65. Spetsad cider
[singlepic id=278 w=300 h=300 float=right]Söndag igen. Cykeltur? Ja och nej. Cykeln och jag ska faktiskt ut och åka, men inte norrut utan österut. Och inte i arla morgonstund heller (vilket kanske är tur, dagsformen är inte helt på topp) utan först efter det att TQ har stängt. Helen jobbar idag, har kört bil och kommer och hämtar mig och Scott efter jobbet. Jag kan inte lämna landet utan att ha besökt legendariska Coronation Tap i Clifton Bristol. Säger Helen och jag lyder. Coronation Tap är lätt att hitta, bara att ta sikte på Brunels berömda bro över Avon och direkt när man kommit över på Cliftonsidan ta höger.
Enligt egna utsagor har de sålt cider i åtminstone 200 år och det kan vara hur det vill med det, deras Exhibition-cider är i alla fall (ö)känd. Den säljs enbart i halv-pints och det inte utan anledning. Den bärnstensgula lätt söta vätskan är förrädisk. Oerhört lättdrucken men icke att leka med.
”Glasen står upphällda på en bricka bakom disken. Tror ni att hela styrkan verkligen kommer av jäst eller har glasen händelsevis spetsats med något som har varit en sväng i ett destillationskärl.” frågar jag gänget men får inget svar.