[singlepic id=138 w=300 h=400 float=right]Mysteriet med Squids namn och rosmarinen var löst men ett viktigare problem återstod. Var höll varmvattenberedaren hus? Det lättaste sättet hade antagligen varit att fråga Squid eller Gaz. Men jag ville inte dra uppmärksamhet till det faktum att jag fortfarande inte hade tagit tag i boendefrågan. Jag försökte istället lite diskret hitta varmvattenberedaren på egen hand. Kollade alla uppenbara platser: i köket, under trappen, i närheten av badrummet. Kammade noll. Det borde vara en ganska stor grej så jag tyckte att den borde vara hyfsat synlig. Nu var det kanske inte så väsentligt var själva tanken låg, den kanske låg gömd på vinden, men var höll själva kontrollpanelen hus? Den var betydligt viktigare, men dessvärre betydligt mindre och extremt väl dold. Kontrollpanelen styrde när vattnet värmdes upp. Den var programmerad enligt något veckoschema så att det fanns varmt vatten i kranen och elementen en stund på mornar och kvällar. Orsaken till att varmvattenberedare bara var på lite nu och då var såklart att det kostade skjortan att värma upp vattnet. Eftersom värmen sedan susade direkt ut genom englasfönstren var det ingen idé att ha det på när ingen är hemma. Åtminstone var det så britterna var lärda. Jag hade mina dubier men kostnaden var orsaken till att jag inte frågade rakt ut utan letade efter kontrollpanelen för att smygvärma mig lite vatten.

Det fanns flera hygienrelaterade skäl till min jakt. Diskning underlättas av varmvatten och varmvatten förvandlade elementen från istappar till värmekällor. Det senare var komforthöjande men också väsentligt för mina underkläder. Någon torktumlare eller torkskåp fanns inte utan efter tvätt hängdes alla kläder på ställningar som i sin tur hängdes på elementen. Var elementen varma torkade tvätten snabbt och allt var frid och fröjd. Var elementen å andra sidan kalla så förvandlas den rena tvätten sakta men säkert till en fuktig sur massa. Den sura lukten var sedan lögn att bli av med. Inte ens en extra lång tvätt med förtvätt i 90 grader kunde ta bort lukten helt. En frottéhandduk var nästan chanslös att torka varken med eller utan varmvatten i elementen. Och en sur frottéhandduk sprider lukten till den som använder den. Därav min vurm för riktigt tunna handdukar, en lyx som omfattade bara två stycken, inköpta på Habitat för flera år sedan. Försökte köpa fler men de hade utgått ur sortimentet och ersatts med frotté. Vilket fick mig att fundera över om majoriteten av hushållen var bättre utrustade med torkmöjligheter eller om britterna i gemen torkade sig på sura frottéhanddukar och helt enkelt saknade luktsinne?

[singlepic id=136 w=300 h=400 float=right]Den sista anledningen till min jakt var drömmen om ett varmt härligt bad. På mornarna fanns det visserligen varmt vatten, men med tre personer och ett badrum vågade jag aldrig ockupera rummet för något bad. Dusch saknades så jag vaskade bara av en kroppsdel i taget under kranen. Men någon gång när jag varit ensam i huset hade jag gärna badat. Nu hade det inte hjälpt om jag så hittat reglaget. Det krävs framförhållning också. Något jag lärt mig den hårda vägen. Det var i mitt förra brittiska hus. Jag hade varit ute och joggat, överraskats av en regnskur och kom hem iskall in i märgen. Drömde om ett ångande hett bad för att tina upp. Satte på kranen i badrummet och kände på temperaturen. Jodå, det var ok. Hämtade en brusande badbomb och en pocketbok i sovrummet. Återvände och stoppade handen under kranen. Isvatten! En eskimå skulle känt sig hemma. Kände på vattnet i badkaret, fesljummet. Vad göra? Vänta ett par timmar tills det iskalla vattnet i varmvattenberedaren värmts upp? Bada i det snabbt avsvalnande halvfulla karet? Kunde man möjligen bättra på det redan upptappade vattnet? Vattenkokare ska ju vara både snabba och energisnåla och hur mycket hundragradigt vatten krävs egentligen för att kompensera för isvattnet och ge ett lagom varmt bad? Försökte mig på ett överslag, x gånger två liter hett vatten + y liter fesljummet vatten ska bli x+y liter badvatten. Det blev för komplicerat, jag provade istället. Började springa fram och tillbaka mellan köket och badrummet. I det aktuella huset fanns köket på bottenvåningen och badrummet på ovanvåningen, så det blev många varv i trapporna. Volymen på en vattenkokare är ynkligt liten i förhållande till ett badkar kan jag rapportera ifall nu någon undrade. Efter tio‑femton rundor gav jag upp. Badvattnet måste ha svalnat i ungefär samma takt som mitt tillskott för det blev aldrig varmare men jag blev varm av allt springande.

Efter denna upplevelse skaffade jag kort på ett gym. Där hade de duschar med oändligt med varmvatten. Kanske inte en dum lösning nu heller för jag hittade aldrig kontrollpanelen till varmvattenberedaren.